den 27 september 2010
Nu har Årets Viktväktare 2010 avgjorts även om det var jättesvårt att bara välja EN vinnare då det var många starka kandidater. Vinnaren blev Ida Engström, 21 år, från Borlänge. Och så här har vi i juryn motiverat vårt val: "Ida har visat att små förändringar kan ge stora resultat. Från mackor och Oboy till regelbundna måltider och motion. Hennes självkänsla har stärkts och hon tycker det är både roligare och lättare att ta kontakt med nya människor. Hon ser sig också som inspiratör för andra, precis som hon en gång blev motiverad på mötena hos ViktVäktarna."
Många som vill gå ner i vikt vet att det innebär vissa förändringar i sin livsstil och det kan skrämma en del. Det som skrämmer är kanske då att de förändringar i livsstilen kanske känns övermäktigt. Men vad jag tycker är så härligt med Idas resa är att hon har visat att det inte behöver vara så stora förändringar för att man ska lyckas nå sina mål. Hon började med små förändringar och sedan så blev det mer och mer. Och jag hoppas att fler som kanske tvekat en tid och inte vågat ta steget att börja blir inspirerade av Ida och börjar redan idag. De små förändringarna räknas lika mycket som de stora. Och det spelar ingen roll om du vill gå ner 30 kilo eller 5 kilo som du vill bli av med.
Läs gärna mer om Ida och hennes berättelse om hur hon gick tillväga för att nå sina mål på www.aretsviktvaktare.se
Ha det bra!
Kram
/Laila
Ps. Gå gärna in på min blogg på www.mama.nu och läs mer om mig och min vardag.
Kategorier:
Nöje, Allmänt, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 26 september 2010
I och med ViktVäktarna har jag fått ett bestående intresse för mattlagning och kosthållning, där jag nu faktiskt tycker om att stå vid spisen. Jag tycker det är roligt att testa nya recept och framförallt älskar jag att baka!
Jag kommit i kontakt med fantastiska människor som jag aldrig skulle ha träffat i andra sammanhang. Människor som jag alltid kommer att minnas. Jag har fått så många vänliga ord och mycket värme att jag saknar ord för att kunna beskriva hur mycket det betytt för mig!
Jag är fortfarande ViktVäktare, även om jag tyvärr inte har möjlighet att gå på möten numera. Jag tänker omedvetet i Points och vet ganska väl vad jag kan äta. Enda nackdelen är att eftersom jag inte haft möjlighet att medverka på möten, så är det i princip det ”gamla invanda” systemet jag kör. Men efter att ha fått förklarat för mig att ProPoints är mycket enklare, ser jag fram emot att gå över till det vid årsskiftet!
Mina tidigare ätstörningar har inte kommit tillbaka och jag är inte orolig att de ska göra det, för mat är inte ett laddat ämne, utan jag har ett avslappnat och normalt förhållande till det jag stoppar i munnen.
Det är fascinerande hur en positiv sak ger en kedjereaktion av flera positiva saker, som ringar på vattnet. Min viktnedgång har fört med sig så mycket annat positivt i mitt liv, på många olika plan. Jag mår så mycket bättre, men den största förändringen är att jag har en stark tilltro till mig själv. Jag vågar saker jag bara drömde om tidigare!
När jag insåg att jag inte arbetade med det jag helst av allt skulle vilja göra, sade jag upp mig från jobbet för att följa min barndomsdröm – att bli frisör! Så sedan januari 2010 går jag i skola i Stockholm och stortrivs med livet. Både kroppsligt och själsligt mår jag väldigt bra och har fullt upp med familj, vänner och skola.
Det var min berättelse. Jag hoppas att den kan bidra med inspiration! Lycka till allihop och ha det så bra!
/Brita
Kategorier:
Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 24 september 2010
Vinsten var en resa till NewYork för två personer och den bokades så fort som möjligt – direkt efter sommaren. Nästan ett år efter segern var det så äntligen dags för resan till New York! Med mig hade jag min man, och i anslutning till denna resa tog vi den smekmånad vi inte hade möjlighet att åka på när vi gifte oss.
Det var väldigt osäkert om vi skulle komma iväg då vulkanen på Island ställde till bekymmer för flygtrafiken i samma veva. Men vi hade tur för det var inga förseningar eller problem alls med vår flight.
Vid avstigning på Nework flygplats var det första vi lade märke till utanför ett IKEA-varuhus. Det var rätt häftigt att se faktiskt. Tänk hur hela världen på något sätt är sammanlänkad fastän avstånden är så stora!
Att ta taxi in till Manhattan var inte det lättaste. Vi har ingen aning om vi fick åka den närmaste vägen eller om chauffören passade på att blåsa ytterligare några turister. Men vi fick i alla fall se mycket av staden under taxiresan, även om man var lite seg efter flygresa och alla vakna timmar. Vi slängde upp väskorna på rummet och gick ut på upptäcktsfärd.
Tiden i New York fylldes av mycket intryck, promenader och helt galna mattider då våra kroppar gick efter svensk klocka. Vi hade kommit överense om att se det mest väsentliga, men att lägga energin på att uppleva storstadspulsen. Därför var vi inte så mycket runt på alla turistattraktioner, utan passade på att strosa och göra saker vi tyckte verkade intressanta. Vi åt bland annat frukost i Central Park, åkte upp till Top of the Rock, besökte Astoria, åt pretzels och gick vilse på Manhattan så vi kom försent till ViktVäktarmötet.
Det blev mycket promenader och ledordet för besöket i NY blev inte helt oväntat shopping! Vi blev till och med tvungna att köpa en extra resväska för att få plats med alla nya par skor jag köpte!
Vi avslutade resan med att åka på smekmånadskryssning från Miami till Bahamas, där vi har bekanta. Där, till skillnad från i New York, sken solen och vilken underbar känsla att känna sig bekväm i bikini!
/Brita
Kategorier:
Familj, Nöje, Allmänt, Det dagliga livet, Min viktminskning, Shopping
den 23 september 2010
Efter uppmaning från de underbara konsulenterna i Västerås skickade jag in min story till Årets Viktväktare. Utan den minsta förväntan om att ens gå vidare till regionsfinal, men med en dröm sedan långt tillbaka om att vinna titeln.
I februari 2009 fick jag reda på att jag var en av regionsfinalisterna. Att ens komma med i uttagningen var för mig enormt stort. Det var ett manifest på att jag är kapabel till förändring, att jag har en styrka och en beslutsamhet som jag ärligt talat inte trodde fanns där. Jag har gått från en grå liten (inte så liten i format, men i självkänsla) osäker puppa, till en lätt och sprudlande glad fjäril! Precis så känns det!! Jag var långt ifrån den som gått ner mest, men i urvalet tittade man inte på kilona som man tappat, utan på hur man förändrat sitt liv och vilka hälsovinster man gjort.
Regionsfinalen avgjordes via webbröstning, så det var extra spännande då det var ”folket” som var med och valde!
I mars hade jag varit guldmedlem i ett halvår och vilket sätt var bättre att fira det på annat än att i april gå vidare till riksfinalen?!
Vi finalister började dagen med att samlas på ett hotell i centrala Stockholm där vi bytte om och blev sminkade inför fotografering. Förväntansfulla och nervösa försökte vi släppa loss framför kameran, men det gick inte att dölja den spända stämningen i lokalen. Vi blev alla interjuvade av Karin Nileskog, som en grund inför presenteringen vid middagen. Efter lite samröre med de andra finalisterna insåg jag vilken enorm tävling detta skulle bli. Vilka prestationer alla hade gjort!
Finalen gick av stapeln på Pontus by the Sea, med middag och programpunkter som föredrag och fakirshow. Finalisterna placerades vid ett separat bord framför scenen. Efter härlig orientalisk ViktVäktarbuffé, som man var alldeles för nervös för att riktigt njuta av, välkomnades vi finalister fram på scenen en efter en för att berätta lite om oss själva. Tyvärr fick jag inte börja, vilket jag hade hoppats på för att få det ur världen.
Juryn ställde frågor till var och en av oss när vi stod där framme och jag minns ingenting från när jag stod på scenen och pratade – så nervös var jag!
Efter en stunds överläggande ropades vinnaren fram, och jag hörde inte först – för jag var helt oförberedd på att det faktiskt skulle bli jag! När jag väl förstod, kom glädjetårarna och känslan var obeskrivlig! För mig var det en av mitt livs största segrar och en dag jag för alltid kommer att bära med mig i minnet!
/Brita
Kategorier:
Nöje, Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 21 september 2010
Nu har vi på startsidan på www.aretsviktvaktare.se presenterat alla åtta finalister. Alla har varit så fantastiskt duktiga och alla har så många olika bakgrunder och olika historier att berätta om hur det nått sina mål och varför de bestämde sig för att börja ett nytt liv. Alla med otroligt inspirerande berättelser. Så det kommer bli jättesvårt att utse endast en vinnare, men på något sätt är ju alla vinnare även om vi utser en av dem till ÅretsViktväktare 2010. Och inspiration är verkligen det rätta ordet för hela den här tävlingen. Jag hoppas att ni läser om alla finalisterna och deras bakgrundshistoria för då lovar jag att ni också kommer bli inspirerade för det har jag blivit.
Ha det så bra allesammans!
Kram
/Laila
P.S. Titta gärna in på min blogg på mama.se
Kategorier:
Nöje, Allmänt
den 20 september 2010
Min 41a vecka som ViktVäktare:
Kommit in i en svacka igen. Jag har knappt räknat en enda ProPoints och helt plötsligt är jag helt besatt av att tänka på godis! Kanske får man en sådan period längs med vägen, men jag som inte haft något sådant tidigare finner mig nästan i ett chocktillstånd…Som grädde på moset var jag på möhippa för min svägerska i lördags. Då hade jag redan innan bestämt mig för att köra ”solo” d v s slappna av från ViktVäktarna och äta det jag kände för… Tack och lov så verkar det som om min kropp inte gärna vill ha den där extra vikten, för det var ett väldigt litet plus – trots allt: +0,1 kg.
Efter detta var det dags för semester och en hel vecka utan någon som helst kontroll. Har testat på ”mitt gamla liv”, käkat godis och tom en 3/4 pizza (magen mådde inte bra efter det kan jag lova). Bott i campingsstuga och ätit bara en massa halvfabrikat. Kul semester var det iaf, men jag mår bättre när jag får ha mina vardagsrutiner….allt är så mycket lättare då. Veckorna här över sommaren har varit svåra och efter att ha rett ut lite orosmoment, så känner jag att jag är på rätt spår igen!
Jag är ju livrädd för att inte lyckas gå i mål inom min tidsram, därför fegar jag ur och tappar motivationen istället för att utmana mig själv till att fixa det!
Tänk att jag som varit så stensäker i snart ETT ÅR börjar vackla på upploppet! J-klar anamma, så ska det inte vara…. Efter att verkligen ha bestämt mig och hållt koll på mig själv, så gav det så klart resultat direkt!
Efter 49 veckor känner jag att jag har doften av målvikt – den är inom räckhåll! Nästa vecka MÅSTE det bli av….TVÅ ynka hekto kvar!
Så kom den lyckliga dagen, efter 50 veckor har jag äntligen nått mitt mål!! (27/9 2008)
/Brita
Kategorier:
Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 15 september 2010
Idag avslutas den första röstomgången och det är dags att välja ut finalisterna i Årets ViktVäktare 2010. Finalisterna kommer presenteras den 20/9 och sedan kommer en vinnare att utses 27/9. Så det börjar närma sig nu och jag tycker det här är otroligt kul och spännande.
Nu har dessutom en ny säsong av Idol startat. Det som nu visas på TV är ju det vi spelade in under vinter/våren i år. Om två veckor kommer vi att börja sända live och det ser jag verkligen fram emot.
När höstens jobb drar igång brukar även min träning också dra igång. Jag brukar tyvärr vara lite dålig på det där under våren och vintern. Jag brukar säga att jag lever 6 månader som jag vill om året och resterande 6 månader är jag noga med träning och kosten. Det brukar funka för mig. Många av er känner kanske igen sig i det att man har perioder då man är lite mer slapp vad gäller mat och träning. Men vad som är så härligt när man startar igång igen efter en period då man varit lite slapp är att man då ofta drar igång med både träning och kosten samtidigt eftersom det hänger ihop. Att inte slarva med vad man äter är ju jätteviktigt när man tränar mycket. För kroppen måste ju ha energi och kraft för att orka med träningspassen. Äter man inte bra så tröttnar man fort och man får inte ut något av sin träning. Och när man både äter rätt och tränar regelbundet så tycker jag att det känns i hela kroppen hur bra man mår och då är det precis som att det där sötsuget som ibland kan göra sig påmind inte alls kommer så ofta. Och det är väl ett sunt tecken som kroppen signalerar till en. Det är viktigt att ta hand om sig själv och leva så sunt man kan, för det handlar ju inte bara om mig själv. Jag vill ju också orka vara en bra mamma till min son Liam, och då måste man vara snäll mot sig själv.
Ha det bra allesammans vi hörs den 20/9 igen.
PS. Glöm inte att gå in på min blogg på mama.nu.
Kram
/Laila
Kategorier:
Nöje, Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet
den 14 september 2010
Den 29e veckan blev en jobbig vecka. Tappade lite motivation samtidigt som jag är frestad att testa gränserna lite Detta gjorde att jag på fredagen (festdag) överskred mina ProPoints med i alla fall 4…och detta upprepade sig på lördagen med en kebab, som jag bara hade 5 ProPoints till…. :/
Nåja, mina rebelliska ”felsteg” gav ett litet resultat, men det var ett minus så jag hoppas att det här inte ligger mig i fatet och straffar sig nästa vecka då jag verkligen satsar på att ta min nionde stjärna!
Jag har dessutom börjat använda ProPoints calculatorn istället för att skriva checklista då jag är lite less på att skriva allt jag stoppar i munnen vareviga dag…Känns mycket lättare att klicka in dem och sen direkt se vad jag har kvar. Tänkte köra den hela veckan för att se vad jag tycker om det…
Var förbi mitt gamla jobb igår och det var riktigt roligt! Jag fick en hel del komplimanger! En dam i receptionen kände inte ens igen mig först *skratt* och en annan tyckte att jag fullkomligen strålade!
Det är alltid svårt med andras åsikter. Jag får på flera håll höra att ”nu räcker det väl?” Men jag har faktiskt 6 kg kvar till normal BMI och sen ska jag nog ner lite till. Jag förstår att de som ser mig utåt tycker att jag är ”bra nu”, men de ser inte hur jag ser ut när de kamouflerande kläderna är borta. Är det inte min kropp och mitt liv?
V 34 - 40
Två veckor utan vägning…semester på Rhodos och ingen koll på mina ProPoints alls. Ätit nutella, lite chips och massvis med glass. Gruvade mig väldans innan jag skulle väga mig…var på håret att jag inte gick då jag var 110% säker på att jag skulle få mitt första plus sen jag började med ViktVäktarna i oktober…men icke!
Om 1,3 kg är jag inom normal BMI för min längd! Det känns underbart, även om jag lite tappat farten och den där killerinstinkten vad gäller att plocka kilon…Vågen betyder inte så mycket längre, då livet rullar på som vanligt i "viktväktarstyle" igen! Det är skönt att komma tillbaka till sin trygga lilla inrutade rutinvardag efter en vecka med utsvävningar. Det blir en slags lunk, jag känner inte att jag är ViktVäktare längre utan jag bara lever så här. Det är en del av min vardag och inget jag tänker på, det går automatiskt lixom!
Nästa stora grej är min TIONDE stjärna, som jag hoppas få inom två veckor!
Det här är helt sjukt. det verkar nästan som om min kropp längtat efter det här! den ger så otroligt bra respons på ViktVäktarna och jag mår så bra!
Nu är inte målvikt i fjärran längre!!
Ja, då har jag avverkat 40 veckor som ViktVäktare! Detta firar vi med att gå ner 0,6 kg och blir ombedd av min konsulent att skicka in min story till ”Årets ViktVäktare”-det är stort för mig, väldigt stort! Idag är jag så otroligt lycklig och glad, en helt annan människa än vad jag var i oktober för ett år sedan när jag började med ViktVäktarna! Det är helt klart den bästa förändring jag gjort i mitt liv!!!
/Brita
Kategorier:
Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 13 september 2010
Många i min omgivning frågar om det inte är svårt. Nej, jag måste säga att jag inte tycker att det är svårt att varaViktVäktare och lyckas gå ner i vikt. Givetvis har vi alla olika förutsättningar, men för mig har det faktiskt gått jättebra. Visst har jag då och då varit trött på att räkna mina ProPoints, men allt som oftast går det automatiskt och jag tänker inte ens på att det är det jag gör - räknar allt jag äter!
Jag vill tillskriva mina goda resultat till gåvan av PLANERING. Utan mina veckomatsedlar med kvällsmat hade jag INTE klarat det här. Genom att alltid veta vad jag ska äta till kvällsmat kan jag hushålla med mina ProPoints under dagen så att de räcker till och jag behöver aldrig stå där trött vid dagens slut och klia mig i huvudet för jag är hungrig och inte vet vad jag ska laga!
Jag är dock inte en slav under min planering, så jag har inga problem att ändra planen om något som en inbjudan till middag hos någon annan skulle dyka upp. Självklart är det svårare att äta borta, jag måste alltid fråga vad det blir för mat för att kunna förbereda mig (både mentalt och ProPointsmässigt)…det var mycket lättare när jag promenerade VARJE dag, då hade jag så många aktivitets ProPoints att jag inte behövde fundera på varken det ena eller det andra…men nu blir det mer sällan med promenader och jag måste lära mig att hushålla med mina ProPoints bättre…
Jag har vid vissa tillfällen tagit med mig egen mat, eller föreslagit sådan hämtmat som jag haft ProPoints till, så jag upplever inte att det någon gång har gått snett faktiskt. Värre blir det nu när jag ska resa bort en vecka till Italien…DÄR blir det svårare, då all mat är så god och det finns så mycket ost, vin, pasta, pesto och – ja, listan kan bli lång. Jag ser det dock som en utmaning att testa mina kunskaper, för eftersom jag är ”ViktVäktare FOR LIFE” måste jag ju kunna få det att fungera oavsett plats och tid….så det blir ett ypperligt tillfälle att se hur jag fungerar och vilka val jag gör när jag inte har någon inverkan på varken restaurangval eller mattider. Men jag är taggad och siktet är inställt på att kunna ställa upp i årets viktväktare 2009, så ska det nog gå bra! Håll tummarna för mig!
Vecka 25 blev den magiska 25-veckan:
Det är den 25:e, det är min 25:e vecka och jag passerade 25kg ner! Nu är cykeln som jag slog vad med min pappa om min! *lycka*
Arbetsveckan i Italien med vin, parmesan och inte stora möjligheter att påverka kosthållningen gick med facit i hand att jag gjorde bra val och försökte tänka på vad jag stoppade i mig. Men utan att göra avkall på njutning och smakupplevelse.
Jag är otroligt nöjd med resan som har gett mig både tid att vara ”bara jag” utan krav på att vara mamma med allt vad det innebär och en försmak av mitt nya arbetsliv! Det stora plusset har varit att jag känt mig riktigt läcker och jag har verkligen sugit i mig alla komplimanger och varma leenden jag faktiskt fått! Mitt självförtroende fick sig en rejäl boost liksom min självkänsla! Just nu tycker jag att livet är toppen och jag ser verkligen fram emot att avbryta min mammaledighet i maj för att börja jobba igen!
Minus 1,3 kg trots resa till Italien med vin och ost samt ryggläge en hel vecka pga influensan…måste väl tyda på att jag lärt mig något under de senaste månaderna i mitt liv?
Nu står dessutom en svart och glänsande ny cykel i garaget! I helgen ska det trampas för nästa vecka ska jag ha min 9e stjärna!
/Brita
Kategorier:
Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
den 10 september 2010
I 17 veckor har jag nu gått på ViktVäktarna och jag måste säga att det var helt rätt väg att gå!Veckomenyn har följts nästan helt och hållet, med undantag av att det på lördagen blev en kebab (mums) och att den ungerska köttgrytan som skulle ta 2 timmar att laga , blev struken ur menyn till förmån för lite solfärs…
Överhuvudtaget är jag förvånad över att det går så lätt o smidigt att ”viktväkta”!
Väger nu: 93 kg
Total viktminskning: -19,6 kg
Stjärnor: 6 st!
Under den 18:e veckan unnade jag mig en semla, beräknad i checklistan och med gott samvete! Blev dock förvånad, för visst smakade den gott, men inte lika gott som jag kommer ihåg. Men för mig blev det mest påtagliga att jag faktiskt fick skrapa bort en himla massa grädde innan jag ens kunde äta den - för det såg bara för äckligt ut! (hade det varit innan vv, hade jag förutom allt på min semla dessutom käkat upp resterna av dotterns...)
Börjar få lite brist på ork och det drabbar dessvärre mitt checklistetänk. Men trots detta fortsatte vågen att visa nedgång och jag tog mig raskt förbi MINUS 20 kg!!
Stötte på mitt första återfall igår…tog ETT HELT paket mumsmums och klämde i mig på stört….den sista biten var egentligen inte speciellt god, men jag vet inte vad som föll i mig - jag bara fick lov att äta den också. Men jag hade det inom ProPoints ramen, så ingen skada skedd, men själva frosseritendensen skrämde slag på mig!
Min 21:a vecka var en svår vecka. Jag överskred mina ProPoints för första gången sedan oktober (nyår räknas inte). Det blev en kebab på kvällen, och oj vad jag ångrar det – så onödigt! Magen kör formel 1 och jag mår som om jag får svälja ner kebaben om och om igen så att den inte kikar upp så att säga…. så N EJ- det var inte värt att moffa kebab!
Blev dags att rensa garderoben och då hittade jag de byxor jag hade när jag började på ViktVäktarna. Jag har sparat dem för att ha något att jämföra med allt eftersom jag blir mindre och mindre. Byxorna var precis som man kan se på reklambilder för bantningsmedel - när jag höll ut dem kunde nästan sambon få plats bredvid (ok, liten överdrift med STOOOORA var de). Ska börja nytt jobb snart, och det kommer att bil lite sammanträden och affärsmöten. Jag måste alltså vara representativ! Gjorde en snabbkoll i min garderob och insåg att jag kommer att spendera hutlöst med pengar på jobbkläder….när man e mammaledig känns det inte lika relevant att uppdatera garderoben… :/
Det här med självkänsla och självkärlek känns på sin plats att ta upp. Jag märker att jag har genomgått en stor förändring bara senaste veckorna! Från att helst gömma mig i ett hörn och vara väldigt tyst, har jag nu börjat ta mer plats och tycker om att vistas bland folk. Jag skäms inte längre för min kropp utan tycker om den. Jag sträcker på mig och ler mot världen…tänk vad 23 kilo kan göra för självkänslan!!
Jag har nu efter 22 veckor 9,6 kg kvar till den målvikt som jag satt i första hand, och det känns faktiskt som om jag ser målsnöret skymta där i fjärran. Tro inte att jag lurar mig själv genom att tro att det är klart då, jag är fullt medveten om att det är då det stora jobbet börjar - att lyckas behålla vikten! Men min beslutsamhet denna gång är stenhård och jag har kommit på att jag som människa är väldigt resultatinriktad - något jag inte hade en aning om innan jag började denna resa. Kul att lära känna sig själv på köpet!
/Brita
Kategorier:
Allmänt, Hälsa, Det dagliga livet, Min viktminskning
|